papichulo

Det är verkligen inte lätt att klä på sina barn. Speciellt inte då de råkar vara i trotsåldern. Du går till barnets klädskåp och försöker välja ut en helhet som passar ihop. Du får med listighet och smalltalk barnet till dig och med ytterligare lite smalltalk får du hjälpt kläderna på barnet. Då du drar sista klädesplagget på barnet, inser du att det inte matchar med den övriga klädseln. Rätt färg men fel form. Du föreslår en liten ändring i utstyrseln med förhoppning om att det ska gå lika smidigt som hittills. Du har fel. Fel. Följande 30 minuterna går till att barnet ligger illröd på golvet skrikandes och sparkandes. Du sätter dig vid datorn och försöker minnas lösenordet till bloggen som stått stilla några månader. Du beställer ett nytt lösenord. Så småningom har barnet lugnat sig lite och vill krypa upp i famnen. Snart gör du ett nytt försök med kläderna…

Barn är verkligen observanta: Vi sitter vid matbordet. Mitt i allt konstaterar dottern; ”De e så svinkallt ute”. Man kan ju bara instämma.

Jag har varit på väldigt gott humör hela dagen, ända sedan jag på morgonen insåg att det är torsdag och att det snart är veckoslut igen. Kanske också för att jag inte får äta någon godis på veckan.

I början av veckan bongade jag Malins man på Stocka. Det var första gången jag råkade se ett bekant ”bloggansikte”.

Nu har jag åkt metro från Fiskhamnen till jobbet eftersom tågen har varit så opålitliga. Varje dag har jag försökt se efter om jag skulle bonga Mami (som tydligen nuförtiden åker metro hon också). Mitt liv blev mer spännande bara med att byta trafikmedel.

Dottern fick en stora flickornas säng.

Jag har aldrig sett henne så ivrig med att gå och lägga sig. Knappt att hon hade tid med att läsa gonattsagan, sedan sa hon bara ”nu e vi färdiga, nati, nati”.
Så fin och stolt över sin nya säng.

Igen något nytt som man är tvungen att lära sig. Jobbigt.

Dottern sitter i vagnen på väg till dagis. Hon går med sin mamma förbi ett höghus där en man står på balkongen och röker. Dottern tittar på mannen en stund och ropar sedan ”neej, hoppa int”!

På sommaren är vi fyra!

Jag tycker det här är nästan mer spännande än med första barnet. Allt har gått bra och vi har en duktig tvååring, så det blir intressant att se hurudan dynamiken i vår familj riktigt blir.

Okej, snömängden var kanske inte så stor men det faktum att allt var som fastlimmat på bilen och att det samtidigt piskade mer av det från himlen, fick min bägare att rinna över. Jag vill jobba för ett företag som har hallparkering (inte bara för högsta ledningen).

Som tur var Arne Alligator cd:n i spelaren och jag kunde sjunga ”rumpa humpa” på hemvägen.

Jag är tvungen att ändra på min profiltext. Jag behöver nämligen inte längre försöka hantera livet med examensarbete. Nu är jag färdig och blir utexaminerad. Vilken lättnad!